En vecka i skolan
Nu har jag gått en vecka i skolan på riktigt. Egentligen tre, men de två första var enbart repition och inga betyg gavs. Men nu märker man verkligen att det har dragit igång på riktigt, idag hade vi ca 160 sidor att läsa, om inte mer. Så nu ska jag aldrig klaga på att vi inte har nåt att göra igen. Har första presentationen nästa vecka också, med gruppen vi har blivit tilldelade. Nyfiken på hur det går. Vi har haft två möten hittills. För det första var två stycken 30 min sena, två dök inte upp alls, och jag och en till var där 10 min innan. Andra mötet var alla utom en av de som inte dök upp första gången där. Dock vek en av efter 10 min, för han skulle hem och träffa rörmockaren. Och detta var ju då den andra som inte dök upp första gången. Inte helt otippat, eller?! Well, well, det ska nog gå att få lite pli på dem med.
För övrigt ska jag spela fotbollsturnering i helgen. Har varken skor eller kläder till det, så får bli till att gå upp tidigt och införskaffa lite av det. Har ju joinat både fotbollsklubben och springklubben på skolan. Gjorde även ett försök att gå med i styrelsen för finansklubben. Men blev brädad av en som hade 5 års erfarenhet inom finanssektorn. Dock skilde det bara två röster, så jag såg det nästan som en vinst. Och jag är inte helt ledsen. Har ju ganska mycket annat att göra.
Med både löpning, Fotboll, Accelerated Leadership Track Program, Global Case Challenge och annat så inser jag att man kanske måste sätta några begränsningar. Kommer för övrigt förhoppningsvis bli tilldelad min mentor innan oktober är slut, spännande!
Kort och inte allt för spännande uppdatering här ifrån London.
PS. Idag hade jag fått en lapp hem där det stod att jag hade ett paket som väntade på mig nere på postkontoret. Jag rusade ut genom dörren, hoppade på bussen, sprang in på posten och hoppades på att det var min iPhone som hade anlänt. Tji fick jag, det var min Financial Accounting bok. Inte alls lika spännande i det läget.
Make a statement
Nu börjar skolan dra igång på riktigt, vi har blivit tilldelade grupper som vi ska göra alla grupparbeten med denna perioden (fram till jul), klubbarna har haft möten, och caseworks och bokläsning postas på Hult.online, kul! Har känt att det är dags för lite mer action, börjar bli trött på att gå runt och inte göra någonting.
Men det är inte därför jag tänkte skriva utan ville egentligen bara skriva om något helt annat. Jag satt och lyssnade på lite podcast på vägen till skolan idag. Bland annat amerikanska nyheter. Det var ett inslag om en skola som hade haft "bake sale" men inte vilken bake sale som helst utan en där det var olika priser för olika raser. De vita var tvungen att betala 2$, asiater skulle betala 1,5$, latinos 1$ och afro-amerikans 0,75$. Republikanerna ville visa att de var emot demokraternas syn på att studenter ska kvoteras in på skolan beroende på vilken ras de är. Och ska jag vara ärlig tror jag att de uppnådde precis de det ville med sin försäljning. Deras försäljning uppmärksammades internationellt och de fick en diskussion.
Något jag upptäckte när jag pluggade i USA var hur de hela tiden delar in varandra i grupper, är det inte i raser så är det religioner. Att man ska kvotera in studenter beroende på vilken ras de har, låter för mig helt horribelt. Alla ska självklart få gå i skolan, men vad hände med att ta in studenter beroende på vilka betyg de har och inte vart de kommer ifrån eller vilket ursprung de har. Kvotera in beroende på ras låter som något man skulle kunna ha gjort för 100 år sedan, fast ändå inte. USA borde förstå att även de borde ta ett stag framåt i utvecklingen och inte döma folk vart de är ifrån, utan istället beroende på hur de är. Varför dela in folk i grupper när alla faktiskt kan höra till en och samma!?
Vimsig
Folk tror jag är vimsig. Stod nåt i bloggen om att det var 2010. Det var ju faktiskt år 2010 när jag började skriva. Sen att det bara blev ett inlägg då är ju en annan sak. Skulle det vara så att jag är lite vimsig så vet jag i alla fall vem jag brås på.
Pratade med mamma igår. Pappa med bröder och kusiner hade tagit sitt pick och pack och åkt ut till stugan för nu vankades det älgjakt. Förra helgen hade tydligen pappa och farbror Lars varit ute och skjutit in bössorna. Enligt pappa hade han själv aldrig skjutit så bra som han gjorde förra helgen. Det var bara ett problem, han såg ingenting. Så nu hade han bestämt sig för att ta med sig glasögonen ut, för att hoppas på bättre syn. Så det sista mamma frågade innan han begav sig till stugan var om han hade med sig glasögonen "Ja visst" svarade pappa glatt. Eller vet inte om det var glatt, förmodligen inte. Mer ett "Ja, sluta tjata". Men i alla fall. När jag då pratade med mamma igårkväll så får hon syn på pappas glasögonfodral med glasögonen i, liggandes på köksbordet. Så jag vill höja ett varnandes finger till er som har vägarna förbi skogarna i Småland. Det sitter just nu i skrivandets stund, en bunt gamla gubbar som har lite nedsatt syn med bössan i högsta hugg. Men vad jag vet så har i alla fall inte pappa så dålig syn att han inte kan se skillnad på en människa och älg. Inte än i alla fall. Och de är oftast ute i morgonottan. Vid den här tiden sitter de nog mest framför brasana med varsin whiskey i handen och pratar om hyss de hade för sig förr om åren.
Min lycka var inte heller så stor idag. Hade tänkt mig att jag skulle göra lasange, så tog mig en sväng förbi Sainsbury efter min springtur för att handla ingredienser. Väl hemma upptäcker jag att vi inte har någon bra form jag kan använda. Så imorgon får jag ta mig ännu en joggingtur, men då blir destinationen Asda och överst på inköpslistan står det: STOR lasangeform. Så det så.
Aldrig mer tjuvåkning
Jag försökte göra det igen, men denna gången med mindre framgång.
För fem år sedan då jag bodde i Edinburgh, åkte jag och Helena ner till London för att hälsa på Carro. Vi hade tre trevliga dagar nere i huvudstaden, men när det var dags att åka tillbaka till Skottland råkade jag försova mig. Vi var ute kvällen innan, en riktig spontanutgång som slutade med ganska mycket alkohol. Jag vaknade vid kl 7.30 och tåget gick vid 7.05. Jag minns det som igår. Jag kutade ner till stationen och försökte hitta någon som sa att det var okej att ta nästa tåg utan att behöva köpa ny biljett. Något jag tyvärr inte lyckades med. De ville istället att jag skulle betala £110, aldrig i livet tänkte jag. Så jag satte mig på tåget på vinst och förlust. Det gick bra att låtsassova ända fram tills jag var en timme ifrån Edinburgh. Då "väckte" konduktören mig och sa att han ville se allas biljetter. Jag visade fram min biljett och spelade dum oskyldig svensk. Efter lite skådespelande och övertalning kom jag undan med endast en varning.
Denna gången tänkte jag på min Edinburgh-resa, men trodde däremot att jag hade gjort rätt för mig. Jag köpte nämligen en studentbiljett eftersom jag är student och har ett giltigt oyster-studentkort. Men icke sa Nicke, konduktören godkände inte mitt Studentkort utan bad mig betala mellanskillnaden mellan min studentbiljett och en vanlig. Dock va det bara £8, så jag kom undan ganska billigt ändå. Och helgen i Liverpool med Kristine var värd varenda penny! Dock ska jag aldrig mer försöka komma undan med några konstiga tågbiljetter här i UK någon mer gång, för nästa gång lär jag väl få betala multum!
Födelsedagsfirande och annat skoj
Sitter på tåget till Liverpool och lyssnar på Filip och Fredriks podcast och kom på att jag faktiskt kan göra ett försök att skriva ett inlägg. Anlednigen till att jag ska till Liverpool är för att jag ska hälsa Kristine i helgen. Jag har inte sett henne sedan förra sommaren, så det ska bli väldigt kul.
Har vart dålig uppdatering här, vilket jag i och för sig hade förutspått, men jag ska försöka bättra mig.
Förra helgen var det dags att fylla år igen. Fick mig att tänka på alla andra födelsedagar jag har haft genom åren. De flesta har firats hemma i Kalmar med familj och vänner. Men de senaste åren har de dock firats på andra ställen i världen.
År 2006 firade jag i Norges skärgård med Helena, Carro, Nina, Alex och Clara. Det var en helt underbar dag. Solen sken och jag badade faktiskt. Den påminde väldigt mycket om det här året, redig indiansommar.
År 2007 firade jag med Lisa och Rachel i Brisbane. Lisa tog med mig till ett mysigt ställe som hade värsta glassarna. Och jag som är glasstokig föredrar ju glass framför tårta, så det var ju mitt i prick.
År 2008 var jag i Västerås. Jag hade precis flyttat dit och lärt känna massa nytt folk. Så jag tog tillfället i akt och bjöd på fest. Frida, Maria och Lidia kom också dit, så det blev lita av en australienreunion också.
År 2009 fick jag världens bästa födelsedagspresent av Frida. Hon bjöd på en Rhodosresa. Så födelsedagen firades faktiskt på Rhodos med Frida och Sanna. Dock var vi ute kvällen innan och kom hem 7 på morgonen. Så energin på födelsedagen var inte på topp.
År 2010 var jag i USA. Kvällen var en av de galnaste i Wise. Vi ställde till med fest i vår lägenhet. Den slutade med att vi fick besök av campus-polisen som frågade om vi alla verkligen var över 21. Och ja visst var vi det svarade jag, men så var ju
Inte riktigt fallet.
I år firade jag då i London. Även detta året var jag ute och firade dagen innan och kom hem kl 5 på morgonen. Jag har kommit på att ibland är det faktiskt roligare att fira in dagen än att fira under själva dagen. Men i alla fall, som jag tidigare skrev så var det helt underbart väder, upp emot 30 grader. Jag gick till Portobello market under dagen, sen mötte jag upp med två klasskompisar för lite mer shopping. På kvällen gick vi ut på ett ställe i Camden, men det blev tidig hemgång då jag som sagt var sliten från dagen innan.
Annars har jag det väldigt bra här borta. Igår firade vi att de två introduktions exilens är över och på måndag är det dags för reality. Då kör de riktiga klasserna igång, ser jag fram emot. Ska bli spännande att se vilken nivå de kommer ligga på. Nej nu är det snart dags att byta, så bäst att göra sig redo. Men ska som sagt försöka göra lite fler uppdateringar framöver.
Ps. Filip berättade precis att han har jobbat på Barometern. Kul att höra att hans framgångsrika karriär började i Kalmar! :)
